Jag älskar julen, men hatar den också. Jag älskar det julen var när jag var barn. Då var det mys, god mat, bus med kusiner, familjetid, snö… you name it. Nu är det stress, shopping och matlagning.
Missuppfatta mig inte, jag älskar julen fortfarande.. men hatet har smugit sig in sakta men säkert.
Hade det inte varit underbart att få fira jul ett år utan stressen? Någon annan som städat huset och sätter upp stakar, tomtar och gran.
När jag var runt 8 år så firade vi en av de sista jularna med min farfar då han levde som änkling efter att farmor dog ett par år innan. Vi, farfar och min faster med familj skulle då spendera julafton tillsammans i deras hus som dom lät farfar flytta in i också.. han kunde inte ta hand om sig själv. Jag minns det som om det var igår. Mamma och pappa förberedde oss på att klapparna inte skulle bli många, men vi skulle få fler sedan.. när vi kommit hem. Det var ont om pengar för farfars del och faster hade handlat klapparna åt honom. Vi fick kritor och ett ark papper. Men vi var lika glada för det. Vi hade det så mysigt tillsammans med familj & släkt att vi faktiskt inte brydde oss om att vi inte fick många eller dyra klappar just den dagen. Vi fick kärlek. Det var sista julen med farfar, sen orkade han inte mer. Och jag är så glad att jag har just det minnet av honom och den julen som jag kan etsa mig fast vid istället för begravning och sorg. Det var en fin jul, verkligen.
En sådan jul vill jag ha igen… :)